Kolan har blivit opererad för livmoderinflammation.
Hon hade inga större problem, det enda man reagerade på var att hon slickade sej ganska mycket.
När jag väl sökte hjälp så visade det sej att livmodern var förstorad och att det bara var att operera.
Under nedsövningen hade vi hoppats på att kunna ta tandstenen men hennes blåsljud på hjärtat och att hon vätskade
på sej vid narkosen gjorde att  vi får ta det vid nåt annat tillfälle. Huvudsaken är ju att det här gick bra.
Hon har ju trots allt fyllt 10 år, vilket inte märktes 2 dagar efter operationen,  elände att hålla henne lugn.
Det är troligt att hon gått med det här ett tag för hennes rehab har gått enormt fort och hon är helt
odrägligt pigg. Hon far iväg och snurrar runt sin egen axel så man blir yr. Semlan blir så ställd av hennes framfart
att hon bara sätter sej ner och tittar på cirkusen.
Tratten behövdes bara dom två första dagarna, jätteskönt, för det känns alltid elakt med tratt.