Premiär-tur med tåg. Matte och jag åkte tåg mellan Kalmar och Stockholm. Det var en spännande upplevelse. Att gå på tåget  i Kalmar var inga problem, det var bara att hänga med. Från Kalmar till Alvesta hade vi en jättebra, stor plats och det kom barn och hälsade på oss så tiden rusade iväg. Vi bytte tåg i Alvesta, där vi på perrongen passade på att ha vätske-kontroll. Det tyckte matte var jättefiffigt men det tyckte inte jag. När vi klev på  X2000 så slutade lyxen.  Nu blev det "trångt". Efter en del "boxande " så lyckades matte klämma in mej ganska bra mellan- och halvt under sätena.
En halvtimma senare började matte leta i alla fickor , i ryggsäcken och runt mej på golvet. Mattes mobiltelefon =borta. Ännu en halvtimme senare så kom det ett SMS under min rumpa.... Lycklig matte - förvånad jag, en liten mobiltelefon märks ju inte, annat än när den låter eller vibrerar. Sen var resan bara tråkig och ännu tråkigare. Matte drog in både mina tassar och nosen emellanåt när folk skulle gå förbi. Jag själv brydde mej inte så mycket, bligade lite bara när folk klev över mej. I slutet på resan så kom det en rotweiler-valp (ca 3 mån) in till platsen på andra sidan gången. Hon morrade åt mej och jag kommenterade dumheterna med ett höjt ögonbryn. Hon käkade vindruvor och hade en antennkabel till koppel, äckligt och skumt.	Efter 4½ timme var vi framme och husse skulle hämta oss på stationen. Det ingen tänkte på var att hela Stockholms Centrals golv är glans-halt. Det märkte jag.... När vi efter mycket halkande gjorde en snygg sorti genom en stor snurrdörr ut på vanlig asfalt kändes det skönt. Att hitta husse och den gamla hederliga bilen kändes ännu bättre. Väl hemma så var matte jättetrött, jag var jättepigg, hade ju sovit flera timmar....