Vår älskade Semla finns inte med oss längre.

20030424-20070425

Länk till hennes egna fotoalbum och sidor: Leonbergern Semlan

 

 

Semlan finns inte med oss längre.
Hon fick somna in den 25:e april 2007.
Efter många turer hos veterinärer med operationer och provtagningar
så visade det sej att hon hade en elakartad tumör som utgick ifrån revbenen.
Malign Neoplasi.
Hon blev tröttare och tröttare, det visade sej att hon hade mer och mer ont.

Det var fruktansvärt att behöva fatta beslutet att låta henne somna in.
Men nu har hon inte ont längre.
Sorgen är enorm.
Älskad och saknad av alla som lärde känna henne.

Min älskade vän......

 

 

 

 Sheila -blev bara 3 år.
Skelettcancer. Sommaren 04.
 Ibland är det bara inte rättvist. Det var alldeles för tidigt....
Nisse

 

 

 Nisse 931218-030203
Han var en blandras mellan Boxer och Schäfer.
Njurarna gav upp och Nisse gick ifrån oss 9 år gammal.
Han var stark och respektingivande för utomstående.
Inom familjen var han en härlig kompis man kunde lita på. En stor personlighet.
Det är tomt utan honom.
Zita och Nisse

 

 

 Zita och Nisse
Zita var en fantastisk långhårig Schäfer, hon finns tyvärr inte med oss längre. Hon gjorde djupt intryck och kommer aldrig att glömmas.

 

 

 Kullsyskon- två killar födda 83.
Det fanns Schäfer någonstans i
stamtavlan, resten är ren gissning. Prippen till vä och våran Reggae till hö. Reggae kommer jag att skriva mera om framöver, han var något alldeles extra, framförallt för det han gav våra barn när dom var små. Vi fick ha honom hos oss i 12 år.
Toyen och Katt

 

 

 Toyen- Toy-Boy egentligen. Långhårig dvärgtax. Här leker han med Katt (han hette det). Jätteduktig i lydnad, folk skrattade när man kom gående med honom lös fot på 70-talet. Han fick taxförlamning 7 år gammal, vi kämpade oss igenom det och han var pigg långt upp i åren.
Toyen,Milly och Jocke

 

 

 Toyen-här med grått på nosen.
Milly-Doberman, importerad från England. Jag köpte henne av familjen jag jobbade hos som au-pair. Hon vände upp och ner på allt man trodde att man visste om Doberman.
Jocke-Papillon, en omplaceringshund som hittade rätt familj på fjärde försöket. Han fick sina sista "11 år" i samma familj.

 

 

 Ludde-Tibetansk terrier. Han ställde all hundpsykologi i bokform  på ända. (Han hade inte läst dom.) Han ställdes ut två gånger med fina resultat. Lycka var när han blev nerklippt efter utställningarna och kunde röra sej obehindrat. När all päls försvann så såg han också, vilket inte gjorde honom mindre kaxig. Charmig, självständig frihetsälskare.